Darjeeling – utsökt indiskt te
Darjeeling kallas ofta för världens exklusivaste tedistrikt. Smaken är många gånger lätt och med en viss blommighet. Darjeeling är ett litet område på hög höjd i norra Indien, och de 70-80 plantagen producerar årligen runt 10 000 ton, vilket räknas som väldigt lite. Speciellt den första skörden, First Flush, är en delikatess – och när årets första skörd från Darjeeling kommer är det alltid en spännande händelse i tevärlden. Under perioder har det varit politiska oroligheter här, vilket påverkar både tillgång och priser.
Första steget i tillverkningen (efter plockningen) kallas på engelska withering, då tebladen förlorar fukt. I Darjeeling är det vanligt att fukthalten blir så låg, att teerna inte blir helt genomoxiderade. De delvis gröna bladen är då lite grand som oolong, dvs halvoxiderade, och vinner därför på att inte tillredas med helt kokande vatten, 85-90 grader duger ofta.
Höghöjdste för entusiaster
Darjeeling är ett distrikt i Västbenalien i nordöstra Indien. Teplantagen ligger på Himalayas sluttningar, och förhållandena är perfekta för teodling. Temperaturen är ganska jämn, jorden näringsrik, och det regnar mycket. Engelsmännen började odla te här i mitten av 1800-talet, och ganska snart fick Darjeeling-te rykte om sig att vara bland de finaste man kan hitta.
Tidigare var det framför allt andra skörden som räknades som bäst, eftersom den har en fylligare smak än den första skörden. Numera är det första skörden (first flush) som betingar de högsta priserna.
I Darjeeling ligger runt 80 plantage, men alla är inte aktiva. På grund av den höga höjden, har omställningen till ekologisk produktion gått förhållandevis bra här. Att teerna kostar en slant har förstås också hjälpt till. De flesta plantage är centrerade runt en tefabrik, som processar bladen efter skörd.
Här kan du se en liten video från vårt besök i Darjeeling:
Så tillverkas darjeeling-te (se även videon ovan).
Efter plockning får tebladen ligga på ett galler, medan varm luft blåser igenom. Detta som kallas withering gör att fukthalten i bladen minskar, och de blir mjuka.
Därefter rullas bladen i en stor maskin. Även om inte bladen trasas sönder, bryts cellväggarna upp, och växtsaft pressas ut.
Bladen läggs nu ut på plåtar och exponeras för luften, och en oxidering sker under några timmar. Förenklat kan man säga att kortare molekylkedjor kombineras ihop till längre. Bladen mörknar, och smaken blir mera komplex.
Efter oxidationen torkas bladen i en ugn under ett antal minuter.
Bladen ska därefter siktas, så att de kommer i olika storleksklasser. De olika graderna packas i säckar om 20-25 kg och är därefter klara för transport.