Allt te kommer från samma planta, tebusken. Det som avgör vilken sorts te det blir, är hanteringen efter plockningen. Här är ett exempel på hur det går till. Klicka på bilden nedan, så får du se vår lilla video:

Youtube

Det är arbete andra delar av året också, men första steget vid själva tillverkningen är plockningen av bladen. Beroende på vilken sorts te det ska bli, plockas t.ex. enbart knopparna, eller knoppen och ett eller två blad. Det spelar även roll när plockningen sker, dvs hur stora bladskotten har hunnit bli.
Även sättet som man plockar på spelar roll. Så räknas det inte bra att nypa av bladen. Då oxiderar bladsaften vilket påverkar smaken. Det kan man se på de använda bladen, genom att de är röda längst ned på skaftet där man nypit av dem. Istället ska man alltså bryta av bladen.

Efter plockningen får bladen vila något, ibland över natten. Det är för att de ska förlora lite fukt, och bli mjukare inför nästa steg. När det gäller exklusiva teer, rensas bladen efter plockningen för att säkerställa att alla blad är hela.

Alla gröna teer hettas upp. I Kina normalt i wok, medan man i Japan använder sig av ångning. Det finns även en (ovanlig) koreansk process, där bladet kort doppas i hett vatten. Det gemensamma är upphettningen, som förstör ett enzym. Genom att det enzymet förstörs, kan inte bladsaften oxidera så snabbt. Man kan tänka sig att bladen "fixeras" i grönt tillstånd.
Wokningen är i sig en process i flera steg, där man även torkar bladen samt formar dem. En mild rostning på något lägre temperatur är en metod som används för att locka fram ytterligare smaknyanser ur bladen.

Vid processen bildas damm, dels från brutna blad, dels från det bladfjun som finns på tebladen. (För vissa sorter gäller att bladfjunen ska vara kvar i möjligaste mån, för andra sorter att de ska bort.) Dammet siktas bort, och blad som inte har rätt form sorteras bort. Det är förstås endast möjligt när det gäller te av högsta klass.