Vad är te egentligen?

Enkelt; te är ju bladen man brygger med hett vatten! Eller? Nja, det gäller att bladen kommer från tebusken, Camellia Sinensis. Är bladen från någon annan växt, brukar man kalla det ört-te.

Men vänta - vad är det för skillnad på svart, grönt och vitt te?

Den tesort som vi dricker mest av i Sverige är svart te. Det gör man genom att tebladen (eller rättare sagt, vissa ämnen i tebladen) får oxidera, dvs reagera med luftens syre. Ungefär som när järn rostar. För att det ska kunna ske, måste det finnas ett enzym, polyfenoloxidas, som hjälper till. Det finns naturligt i tebladen, så när bladen är lagom fuktiga och lagom varma, blir teet svart. Om enzymet istället hettas upp förstörs det, och oxidationen stannar av, så bladen förblir gröna. Alla gröna teer har alltså hettats upp. Kinesiska gröna teer brukar rostas i panna, medan japanska gröna teer ångas. Här kan du läsa mer och se en video om grönt te och hur det tillverkas.

Vitt te är ebart torkade teblad som inte hettats upp. Bladen brukar tas från en speciellt variant av tebusken som har extra fjuniga blad. Bladfjunet kallas på kinesiska "vitt fjun", och därför heter det vitt te. I sökandet efter "ursprunglighet", har vitt te blivit populärt, då många uppfattar det som speciellt naturligt.

Oolong är ett mellanting mellan svart och grönt te. Då har bladen fått oxidera till viss del. Därefter hettas tebladen upp, så att oxidationen avstannar. Beroende på oxidationsgrad, brukar man prata om ljust eller mörkt oolong-te.

Pu'er (skrivs ibland Pu erh) är egentligen flera olika sorter, och det vore kanske bättre att kalla dem lagrade teer. Gemensamt för dem är att de genomgår en lagringsprocess. Man brukar räkna med två huvudtyper av pu'er, tillagad och rå. Den råa sorten görs genom att grönt te pressas ihop till kakor. Dessa lagras sedan under lång tid, ofta flera år. Teet mörknar och får en mogen, jordig smak. Tillagad pu'er görs genom att lagringsprocessen påskyndas. Det finns alltså årgångsteer när det gäller pu'er, och 2009 var det en spekulationsbubbla som involverade de vanliga komponenterna; stora lån, stora prisstegringar och plötsligt vikande efterfrågan.

Gult te
tillverkas på ett liknande sätt som grönt. Efter första upphettningen i woken lindas det, fortfarande fuktigt, in i ett tjockt papper. En långsam oxidation sker. Efter ytterligare en omgång i wok och staplat i inlindade paket, torkas det. Gult te är ovanligt, men har upplevt ett uppsving de senaste åren.

Rött te då - är det inte te?

Det som ofta kallas för rött te, är egentligen ett ört-te som kommer från en annan växt. Den plantan växer enbart i Sydafrika/Botsvana, och är känt som rooibos. Tvärt om mot vad många tror, är det inte någon ny uppfinning från 80-talet. Redan C.P Thunberg (en av Linnés lärjungar) skrev år 1772 om hur man drack rooibos i södra Afrika.

Finns det inte olika tebuskar?

Jo, tebusken finns i tre varianter. Den kinesiska har lite smalare blad, och används främst till lättare svarta teer samt gröna teer. I vilt tillstånd blir den runt 5 meter hög. Den indiska Camellia Sinensis Assamica har kraftigare, läderartade blad, som oftare används till svarta teer, eller lagrade teer.  I vilt tillstånd växer den sig 10-15 meter hög, och fast den är känd som den indiska, förekommer den naturligt även i södra Kina. I praktiken är många teplantor i kommersiella plantage hybrider av dessa två. Dessutom finns det en kambodjansk variant, som dock inte används till kommersiell teodling. Men valet av planta avgör alltså inte om det blir t.ex. svart eller grönt te.

Svart te är ju vanligare, är grönt te ett nytt hälso-påhitt?

Nej, sedan många hundra år har det funnits många olika tevarianter. I Kina menar man i regel grönt te, när man säger te. (Men i Fujian-provinsen är oolong vanligare, och i delar av Yunnan är det pu'er som är det "normala".) Svart te har i regel bättre hållbarhet, så det var svarta teer som blev populärare i Europa när man började importera te från Kina i slutet av 1600-talet. Modern förpackningsteknik med spärrskikt av plast och aluminium har gjort det enklare att frakta även gröna och vita teer utan att de förstörs, och det har påverkat våra vanor även i Europa.

Men kaffe dricks väl mer?

Nej, globalt sett är te är världens mesta dryck, näst vatten. Indien och Kina är de största konsumenterna, och de är också stora producenter. Annars är Storbritannien nummer ett, med i genomsnitt 2,3 kg te per person och år, medan vi i Svergie gör av med cirka 0,4 kg per person och år. Och med kg menar vi förstås kg teblad, där 1 kg blir ungefär 125 liter färdigt te, om man räknar med 2 gram för varje kopp på 2,5 deciliter.