Ring +46 63 123 688

Välkommen till en riktig tebutik!

Artiklar 11 till 12 av totalt 12

per sida
Sida:
  1. 1
  2. 2

Så tillverkas grönt te

2011-06-12 17:26

Allt te kommer från samma planta, tebusken. Det som avgör vilken sorts te det blir, är hanteringen efter plockningen. Här är ett exempel på hur det går till. Klicka på bilden nedan, så får du se vår lilla video:

Det är arbete andra delar av året också, men första steget vid själva tillverkningen är plockningen av bladen. Beroende på vilken sorts te det ska bli, plockas t.ex. enbart knopparna, eller knoppen och ett eller två blad. Det spelar även roll när plockningen sker, dvs hur stora bladskotten har hunnit bli.
Även sättet som man plockar på spelar roll. Så räknas det inte bra att nypa av bladen. Då oxiderar bladsaften vilket påverkar smaken. Det kan man se på de använda bladen, genom att de är röda längst ned på skaftet där man nypit av dem. Istället ska man alltså bryta av bladen.

Efter plockningen får bladen vila något, ibland över natten. Det är för att de ska förlora lite fukt, och bli mjukare inför nästa steg. När det gäller exklusiva teer, rensas bladen efter plockningen för att säkerställa att alla blad är hela.

Alla gröna teer hettas upp. I Kina normalt i wok, medan man i Japan använder sig av ångning. Det finns även en (ovanlig) koreansk process, där bladet kort doppas i hett vatten. Det gemensamma är upphettningen, som förstör ett enzym. Genom att det enzymet förstörs, kan inte bladsaften oxidera så snabbt. Man kan tänka sig att bladen "fixeras" i grönt tillstånd.
Wokningen är i sig en process i flera steg, där man även torkar bladen samt formar dem. En mild rostning på något lägre temperatur är en metod som används för att locka fram ytterligare smaknyanser ur bladen.

Vid processen bildas damm, dels från brutna blad, dels från det bladfjun som finns på tebladen. (För vissa sorter gäller att bladfjunen ska vara kvar i möjligaste mån, för andra sorter att de ska bort.) Dammet siktas bort, och blad som inte har rätt form sorteras bort. Det är förstås endast möjligt när det gäller te av högsta klass.

0 Kommentarer | Postad i Fakta av Jan Hemmingsson

De närmaste månaderna kommer årets te från Japan att nå Europa. Det man frågar sig i år efter tsunami och kärnkraftsolycka är då: Törs man dricka?

Svaret blir ja, och det finns flera skäl till det:
- De flesta tedistrikt ligger så långt från Fukushima, att de är opåverkade av nedfall. (Vårt kommer från Kyoto.)
- Japanskt te kontrolleras noggrant innan det skeppas till Europa.
- De gränsvärden som finns är egentligen framtagna för livsmedel som konsumeras mer eller mindre i sin helhet. För te blir det då väldigt goda marginaler.

Här kommer några detaljer för den som är intresserad...

Erfarenheter från Chernobyl
Debatten i Japan handlar till stor del om vilket gränsvärde som egentligen är korrekt. Den norm som tillämpas är egentligen framtagen för grönsaker m.m. Det är ju så, att man inte äter tebladen som grönsaker. För det första är det inte all radioaktivitet som går över i drycken eftersom en del stannar i bladen som man sedan kastar. Experiment som gjordes i Turkiet efter Chernobyl, visade att runt 60 % av cecium-134 och cecium-137 gick över i drycken. För det andra är utspädningen betydande. I praktiken kommer man långt under de nivåer av radioaktivitet som godkända mineralvatten kan innehålla. Undantaget är väl då matcha, men även här har man en betydande utspädning.

Vad man funnit
Över hela landet görs dagligen tester på radioaktivt nedfall. De första dagarna när utsläppen var som störst, blåste det ut mot havet. Man kontrollerar även skördarna. Hittills har man påträffat radioaktivitet från te i närheten av Minamiashigara, som ligger i nordöstra kanten av Shizuoka. Testet visade då mer än tillåtna 500 Bq/kg för cecium, vilket är det japanska gränsvärdet för grönsaker, och det teet har stoppats. (WHO's rekommendation ligger på 1000 Bq/kg - den japanska normen är alltså strängare.) De flesta tedistrikt ligger längre västerut, och är alltså inte alls i närheten av gränsvärdet.

De teer som vi köper direkt från Japan, odlas i Uji utanför Kyoto. Det är relativt långt till Fukushima, med berg emellan. Där har man överhuvudtaget inte uppmätt några förhöjda värden. Mätningarna fortsätter, för att man ska kunna veta att  det är ett säkert livsmedel.

----

*) I de turkiska försöken 1986 användes gränsvärdet 12 500 Bq/kg, eftersom man med sådant te i den färdiga drycken kom under den då gällande europeiska normen för flytande livsmedel för gravida, på 370 Bq/liter. Syftet var att blanda ut kontaminerat te med äldre, okontaminerat te från skörden 1985.

Kommentarer | Postad i Fakta av Jan Hemmingsson

Artiklar 11 till 12 av totalt 12

per sida
Sida:
  1. 1
  2. 2