Ring +46 63 123 688

Välkommen till en riktig tebutik!

Artiklar 1 till 10 av totalt 12

per sida
Sida:
  1. 1
  2. 2

De närmaste månaderna kommer årets te från Japan att nå Europa. Det man frågar sig i år efter tsunami och kärnkraftsolycka är då: Törs man dricka?

Svaret blir ja, och det finns flera skäl till det:
- De flesta tedistrikt ligger så långt från Fukushima, att de är opåverkade av nedfall. (Vårt kommer från Kyoto.)
- Japanskt te kontrolleras noggrant innan det skeppas till Europa.
- De gränsvärden som finns är egentligen framtagna för livsmedel som konsumeras mer eller mindre i sin helhet. För te blir det då väldigt goda marginaler.

Här kommer några detaljer för den som är intresserad...

Erfarenheter från Chernobyl
Debatten i Japan handlar till stor del om vilket gränsvärde som egentligen är korrekt. Den norm som tillämpas är egentligen framtagen för grönsaker m.m. Det är ju så, att man inte äter tebladen som grönsaker. För det första är det inte all radioaktivitet som går över i drycken eftersom en del stannar i bladen som man sedan kastar. Experiment som gjordes i Turkiet efter Chernobyl, visade att runt 60 % av cecium-134 och cecium-137 gick över i drycken. För det andra är utspädningen betydande. I praktiken kommer man långt under de nivåer av radioaktivitet som godkända mineralvatten kan innehålla. Undantaget är väl då matcha, men även här har man en betydande utspädning.

Vad man funnit
Över hela landet görs dagligen tester på radioaktivt nedfall. De första dagarna när utsläppen var som störst, blåste det ut mot havet. Man kontrollerar även skördarna. Hittills har man påträffat radioaktivitet från te i närheten av Minamiashigara, som ligger i nordöstra kanten av Shizuoka. Testet visade då mer än tillåtna 500 Bq/kg för cecium, vilket är det japanska gränsvärdet för grönsaker, och det teet har stoppats. (WHO's rekommendation ligger på 1000 Bq/kg - den japanska normen är alltså strängare.) De flesta tedistrikt ligger längre västerut, och är alltså inte alls i närheten av gränsvärdet.

De teer som vi köper direkt från Japan, odlas i Uji utanför Kyoto. Det är relativt långt till Fukushima, med berg emellan. Där har man överhuvudtaget inte uppmätt några förhöjda värden. Mätningarna fortsätter, för att man ska kunna veta att  det är ett säkert livsmedel.

----

*) I de turkiska försöken 1986 användes gränsvärdet 12 500 Bq/kg, eftersom man med sådant te i den färdiga drycken kom under den då gällande europeiska normen för flytande livsmedel för gravida, på 370 Bq/liter. Syftet var att blanda ut kontaminerat te med äldre, okontaminerat te från skörden 1985.

Kommentarer | Postad i Fakta av Jan Hemmingsson

Så tillverkas grönt te

2011-06-12 17:26

Allt te kommer från samma planta, tebusken. Det som avgör vilken sorts te det blir, är hanteringen efter plockningen. Här är ett exempel på hur det går till. Klicka på bilden nedan, så får du se vår lilla video:

Det är arbete andra delar av året också, men första steget vid själva tillverkningen är plockningen av bladen. Beroende på vilken sorts te det ska bli, plockas t.ex. enbart knopparna, eller knoppen och ett eller två blad. Det spelar även roll när plockningen sker, dvs hur stora bladskotten har hunnit bli.
Även sättet som man plockar på spelar roll. Så räknas det inte bra att nypa av bladen. Då oxiderar bladsaften vilket påverkar smaken. Det kan man se på de använda bladen, genom att de är röda längst ned på skaftet där man nypit av dem. Istället ska man alltså bryta av bladen.

Efter plockningen får bladen vila något, ibland över natten. Det är för att de ska förlora lite fukt, och bli mjukare inför nästa steg. När det gäller exklusiva teer, rensas bladen efter plockningen för att säkerställa att alla blad är hela.

Alla gröna teer hettas upp. I Kina normalt i wok, medan man i Japan använder sig av ångning. Det finns även en (ovanlig) koreansk process, där bladet kort doppas i hett vatten. Det gemensamma är upphettningen, som förstör ett enzym. Genom att det enzymet förstörs, kan inte bladsaften oxidera så snabbt. Man kan tänka sig att bladen "fixeras" i grönt tillstånd.
Wokningen är i sig en process i flera steg, där man även torkar bladen samt formar dem. En mild rostning på något lägre temperatur är en metod som används för att locka fram ytterligare smaknyanser ur bladen.

Vid processen bildas damm, dels från brutna blad, dels från det bladfjun som finns på tebladen. (För vissa sorter gäller att bladfjunen ska vara kvar i möjligaste mån, för andra sorter att de ska bort.) Dammet siktas bort, och blad som inte har rätt form sorteras bort. Det är förstås endast möjligt när det gäller te av högsta klass.

0 Kommentarer | Postad i Fakta av Jan Hemmingsson

En "normal" kopp te är 2,5 deciliter, och det är förstås den mängd vatten som man behöver för att brygga en kopp. Men hur mycket går det åt för att producera bladen och få dem hem till dig? I genomsnitt går det totalt åt 27 liter färskvatten. Liter! Det mesta vattnet som behövs är inte det som finns i din kopp, utan det som används tidigare i kedjan.

Allt det här, tillsammans med exempel för olika produkter, kan man läsa om på Water Footprint Networks hemsida.

Water use

 Det som är roligt att läsa i sammahanget: Medan en kopp te behöver 27 liter vatten, så behöver en kopp kaffe (du vet det där lustiga ört-teet som görs på bönor) hela 130 liter vatten. Så åtminstone när det gäller total vattenåtgång är te överlägset.

Taggar:

Kommentarer | Postad i Fakta av Jan Hemmingsson

Vad betyder FTGFOP?

2016-08-01 12:35

Britterna införde en klassificering för svart te, för att kunna ta bättre betalt för finare teer. Systemet används i Sri Lanka (ceylon-teer), Kenya och Indien (där tedistrikten Assam och Darjeeling ligger). Beteckningen talar bara om hur bladet ser ut, och säger inget om smak eller arom.

Då kanske någon invänder, att fler bokstäver verkar vara "finare" och dyrare te. Rent allmänt kan man säga, att ju mindre de hela bladen är, desto mer arbete krävs för att plocka ett kilogram. På det viset blir små hela blad mer exklusiva och eftertraktade.

Ordet "Pekoe" kommer förmodligen från "bai mao", dvs vitt fjun som finns på teknopparna. Tidigare uttryck för "hela blad", men den betydelsen har försvunnit nu. "Flowery" syftar på blommighet som kommer från små bladskott, och "golden" syftar på de bladskott som inte oxiderar helt, utan får en ljusare, gyllene färg. Speciellt torra blad är ganska spröda, så bladen går lätt sönder, eller små partiklar kan brytas loss. Därför siktas bladen efter tillverkning. De minsta partiklarna används till pås-te.

CTC - Crush Tear Curl. Direkt översatt betyder det "krossa, riv, rulla". En process för att snabbt tillverka svart te, då flera steg görs parallellt. Innebär ett finkornigt, kraftigt te, som ofta passar med mjölk.

Brutna blad

  • D - Dust. De minsta partiklarna, normalt endast för tepåsar.
  • F - Fannings. Små flingor av brutna blad. Ofta till tepåsar, men från en finare skörd kan det även användas till bättre blandningar.
  • BOP - Broken Orange Pekoe. Blad som skurits, för att ge mer smak.
  • FBOP - Flowery Broken Orange Pekoe.
  • GBOP - Golden Broken Orange Pekoe.

Hela blad

  • OP - Orange Pekoe. Orange kommer kanske från beteckningen på det holländska kungahuset, dvs "kungliga, hela blad".
  • FP - Flowery Pekoe
  • FOP - Flowery Orange Pekoe
  • GFOP - Golden Flowery Orange Pekoe
  • TGFOP - Tippy Golden Flowery Orange Pekoe. Här är det fråga om en stor andel bladskott.
  • FTGFOP - Finest Tippy Golden Flowery Orange Pekoe. Nu börjar det kanske bli viss inflation i uttrycken. Som en ironi mot snobbigheten, skämtas det ibland om att det skulle betyda "far too good for ordinary people"...
  • SFTGFOP - Super (Special) Finest Tippy Golden Flowery Orange Pekoe; små hela blad.

 

1 Kommentarer | Postad i Fakta av Jan Hemmingsson

Tidigare nyhetsbrev

2016-08-03 09:39

Här kan du läsa våra senaste nyhetsbrev!
Klicka på respektive länk, så öppnas nyhetsbrevet i ett nytt fönster. Tänk på att erbjudanden och priser kan vara tidsbegränsade.
Kommentarer | Postad i Nyheter av Jan Hemmingsson

Kan te vara onyttigt?

2016-12-09 00:00

Hur ska man förhålla sig till larmrapporter om onyttiga teer? Med anledning av en artikel fick vi den frågan från vår kund Roger. Men det är säkert fler än Roger som undrar, så här är en kommentar.

Gränsvärden

När det gäller livsmedel så finns ju gränsvärden för vad de får innehålla av olika skadliga ämnen. Problemet är att det är dyrt att testa alla sändningar. Därför blir det oftast stickprover. Miljöförhållanden som jordmån eller närhet till städer och industrier förändras inte så fort, så även om inte proverna är heltäckande, säger de en hel del.

Besprutning

När det gäller besprutning, så används det i princip alltid för icke-ekologiska teer. Även konstgödning används, vilket inte är tillåtet i ekologisk odling. Däremot brukar man vänta så att det hinner regna mellan besprutning och skörd, just för att de giftiga ämnena ska hinna spolas bort och/eller brytas ner. Även för icke-ekologiska (dvs konventionella) teer gäller förstås  gränsvärden, så det är generellt inte farligt att konsumera. Största förtjänsten när det gäller ekologiska teer, är kanske att arbetare med undermåliga skyddskläder slipper gifterna, och att man inte förstör jorden.

Hälsoteer

När det gäller "hälsoteer" är jag mera skeptisk. De innehåller ibland lite te som en bland många ingredienser. Det är ofta alla möjliga konstiga ämnen, och har inte så mycket med vanligt te att göra. Det kan vara höga koncentrationen av alla möjliga ämnen med osäker effekt på kroppen. När det gäller matcha, får man förstås kolla lite på ursprung. Man brukar vara ganska noggrann i Japan, så om det kommer därifrån (som all vår matcha), kan man nog vara ganska säker.

Kinesiska teer är lite trixigare. Det kan nog vara en bra idé att växla lite mellan olika sorter.

Koncentrationen

En annan sak som jag kom att tänka på: Åtminstone när det har varit tal om t.ex. radioaktivitet i te, så är gränsvärdena samma som för frukt och grönsaker. Men till 2dl färdig dryck, används ju endast cirka 2 gram teblad, alltså 2 gram till 200 gram dryck, så man en utspädning på 100 gånger. I praktiken blir det då ofta viktigare vilket vatten man använder....

I slutändan tror jag att fördelarna överväger nackdelarna, och att te är bland de nyttigaste sakerna man kan stoppa i sig.

Kommentarer | Postad i Fakta av Amanda Hemmingsson

I dagar har jag längtat efter den där koppen te, och föreställt mig hur jag sniffar på bladen medan vattnet värms. Mmm, det doftar så gott. Sätta sig ner och bara njuta av en kopp nybryggt te, med en bok i handen, och skön musik i högtalarna. Så kommer äntligen paketet, jag öppnar det febrigt, plockar upp påsen, öppnar och drar in doften.

- Men vad är det här? En overklighetskänsla kommer över mig. Är det någon som skämtar? Eller har jag blandat ihop påsarna? Jag läser igen. Jo, det står rätt på påsen, men det ser inte ut som förra gången. Och det doftar annorlunda. Skeptiskt brygger jag en kopp, men det känns inte rätt. Inte alls lika gott. Jaha, så först får man bra te, sen så smusslar de in ett dåligt te istället. Jag känner mig lurad.

Hur kommer det sig att det blir så här? Jo, te är en jordbruksprodukt, och skördarna varierar. Vissa sorter ska skördas så många dagar in efter första vårregnet. Men om det inte slutar regna, utan fortsätter i dagar, hinner bladen växa och bli större än vad var tänkt, för man plockar ju inte när det regnar. Ett år är det torka i ett distrikt, så det blir knappt någon skörd alls. Eller för kallt. Eller för blött. Allt påverkar smaken. Ibland smakar det lika, ibland blir det helt annorlunda.

Men, invänder någon. Jag vet ju teer som smakat lika sedan 60-talet! Jo, man kan blanda olika sorter. Dels olika årgångar från samma plantage, dels teer från olika plantage eller helt olika distrikt. Det ger ett slags medelvärde, så om något te avviker något får hur det brukar smaka, så blir det ingen katastrof. Med skickliga teprovare och blandare, går det att parera avvikelserna, så att teet "smakar som det alltid gjort". Även aromer kan variera i smaken, och större producenter kan även balansera aromer så att de i stort sett smakar lika över tid. Var och en får välja, men det är också viss charm att en gång dricka ett te med en unik smak. Sedan finns det inte mer, och det blev en unik upplevelse.

Kommentarer | Postad i Fakta av Jan Hemmingsson

Den Första Snön

2017-04-08 12:15

Läcker mjuk kaka med matcha (te-pulver).

Den här läckra mjuka kakan är lätt att göra, och borde stå på varje teälskares bakmeny. Kokos ovanpå glasyr med grönt te ser härligt ut, och påminner i alla fall oss om när den första snön faller på gräset.

Till kakan:

150 gram smör
2 ägg
3 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 msk cooking matcha (japanskt pulverte)
2 tsk bakpulver
4½ dl vetemjöl
1 ½ dl mjölk eller grönt te

Till Glasyren:

100 gram smör
1 msk cooking matcha (japanskt pulverte)
2 tsk vaniljsocker
3½ dl florsocker
100 gram kokosflingor

Smält smöret och låt det kallna. Vispa ägg och socker så det blir vitt. Blanda ner bakpulvret i mjölet. Tillsätt resten av ingredienserna och rör till en jämn smet.
Häll i en smord långpanna, och grädda cirka 15 minuter i 175 grader, och låt den svalna något.
Smält smöret till glasyren. Tillsätt sedan resten av ingredienserna och rör glasyren slät. 
Bred ut glasyren på kakan. Strö kokos över, innan glasyren har stelnat. 

Kommentarer | Postad i Recept av Jan Hemmingsson

Fakta om te

2017-05-19 08:45

Vad är te egentligen?

Enkelt; te är ju bladen man brygger med hett vatten! Eller? Nja, det gäller att bladen kommer från tebusken, Camellia Sinensis. Är bladen från någon annan växt, brukar man kalla det ört-te.

Men vänta - vad är det för skillnad på svart, grönt och vitt te?

Den tesort som vi dricker mest av i Sverige är svart te. Det gör man genom att tebladen (eller rättare sagt, vissa ämnen i tebladen) får oxidera, dvs reagera med luftens syre. Ungefär som när järn rostar. För att det ska kunna ske, måste det finnas ett enzym, polyfenoloxidas, som hjälper till. Det finns naturligt i tebladen, så när bladen är lagom fuktiga och lagom varma, blir teet svart. Om enzymet istället hettas upp förstörs det, och oxidationen stannar av, så bladen förblir gröna. Alla gröna teer har alltså hettats upp. Kinesiska gröna teer brukar rostas i panna, medan japanska gröna teer ångas. Här kan du läsa mer och se en video om grönt te och hur det tillverkas.

Vitt te är ebart torkade teblad som inte hettats upp. Bladen brukar tas från en speciellt variant av tebusken som har extra fjuniga blad. Bladfjunet kallas på kinesiska "vitt fjun", och därför heter det vitt te. I sökandet efter "ursprunglighet", har vitt te blivit populärt, då många uppfattar det som speciellt naturligt.

Oolong är ett mellanting mellan svart och grönt te. Då har bladen fått oxidera till viss del. Därefter hettas tebladen upp, så att oxidationen avstannar. Beroende på oxidationsgrad, brukar man prata om ljust eller mörkt oolong-te.

Pu'er (skrivs ibland Pu erh) är egentligen flera olika sorter, och det vore kanske bättre att kalla dem lagrade teer. Gemensamt för dem är att de genomgår en lagringsprocess. Man brukar räkna med två huvudtyper av pu'er, tillagad och rå. Den råa sorten görs genom att grönt te pressas ihop till kakor. Dessa lagras sedan under lång tid, ofta flera år. Teet mörknar och får en mogen, jordig smak. Tillagad pu'er görs genom att lagringsprocessen påskyndas. Det finns alltså årgångsteer när det gäller pu'er, och 2009 var det en spekulationsbubbla som involverade de vanliga komponenterna; stora lån, stora prisstegringar och plötsligt vikande efterfrågan.

Gult te
tillverkas på ett liknande sätt som grönt. Efter första upphettningen i woken lindas det, fortfarande fuktigt, in i ett tjockt papper. En långsam oxidation sker. Efter ytterligare en omgång i wok och staplat i inlindade paket, torkas det. Gult te är ovanligt, men har upplevt ett uppsving de senaste åren.

Rött te då - är det inte te?

Det som ofta kallas för rött te, är egentligen ett ört-te som kommer från en annan växt. Den plantan växer enbart i Sydafrika/Botsvana, och är känt som rooibos. Tvärt om mot vad många tror, är det inte någon ny uppfinning från 80-talet. Redan C.P Thunberg (en av Linnés lärjungar) skrev år 1772 om hur man drack rooibos i södra Afrika.

Finns det inte olika tebuskar?

Jo, tebusken finns i tre varianter. Den kinesiska har lite smalare blad, och används främst till lättare svarta teer samt gröna teer. I vilt tillstånd blir den runt 5 meter hög. Den indiska Camellia Sinensis Assamica har kraftigare, läderartade blad, som oftare används till svarta teer, eller lagrade teer.  I vilt tillstånd växer den sig 10-15 meter hög, och fast den är känd som den indiska, förekommer den naturligt även i södra Kina. I praktiken är många teplantor i kommersiella plantage hybrider av dessa två. Dessutom finns det en kambodjansk variant, som dock inte används till kommersiell teodling. Men valet av planta avgör alltså inte om det blir t.ex. svart eller grönt te.

Svart te är ju vanligare, är grönt te ett nytt hälso-påhitt?

Nej, sedan många hundra år har det funnits många olika tevarianter. I Kina menar man i regel grönt te, när man säger te. (Men i Fujian-provinsen är oolong vanligare, och i delar av Yunnan är det pu'er som är det "normala".) Svart te har i regel bättre hållbarhet, så det var svarta teer som blev populärare i Europa när man började importera te från Kina i slutet av 1600-talet. Modern förpackningsteknik med spärrskikt av plast och aluminium har gjort det enklare att frakta även gröna och vita teer utan att de förstörs, och det har påverkat våra vanor även i Europa.

Men kaffe dricks väl mer?

Nej, globalt sett är te är världens mesta dryck, näst vatten. Indien och Kina är de största konsumenterna, och de är också stora producenter. Annars är Storbritannien nummer ett, med i genomsnitt 2,3 kg te per person och år, medan vi i Svergie gör av med cirka 0,4 kg per person och år. Och med kg menar vi förstås kg teblad, där 1 kg blir ungefär 125 liter färdigt te, om man räknar med 2 gram för varje kopp på 2,5 deciliter.

 

Taggar:

Kommentarer | Postad i Fakta av Jan Hemmingsson

England kanske inte är så känt som gourmet-land, men afternoon tea är en riktigt bra tradition. Ibland får jag lust att baka, och här kan man verkligen få utlopp för det nöjet.

English Afternoon Tea

Gammal tradition

Det sägs att hertiginnan Anna av Bedford, en av drottning Victorias vänner, tyckte att det var för lång väntan på middagen, som på 1840-talet serveras sent på kvällen. Så hertiginnan Anna ville ha lite smör och bröd, och kakor med te, och bjöd in sina vänner. Det blev snabbt populärt, inte minst sedan drottning Victoria tog till sig idén. 

Scones - snabbt, enkelt och gott

 

Att välja te

Till söta kakor gillar jag lite strävare teer, för det balanserar bra mot sötman. Jag tog ett Assamte när vi själva gjorde Afternoon tea nyligen. Mjölk eller inte? Du bestämmer! Hertiginnan lär ha druckit Darjeeling, som var ett nytt distrikt då. Det sägs att den nuvarande drottningen Elisabeth II gärna dricker Earl Grey eller Darjeeling. ​

 

Så går det till

Det behöver inte vara så komplicerat, och du behöver inte kakafat i tre våningar. (Om du inte bloggar eller lägger upp på Facebook!) Precis som med ett smörgårsbord, finns det en viss ordning för den som vill maximera upplevelsen. Först äter man sandwich, kanske med skagenröra eller lax. I England gör man "cucumber sandwich", som innebär franskbröd med smör, skivad gurka och lite salt. Hit hör även ett "tebröd", som närmast liknar våra mjuka kakor. Jag gjorde en morotskaka - jättegott! Sedan kommer scones, som ju inte är speciellt svårt att slänga ihop. De äter man med "clotted cream", och curd eller marmelad. Clotted cream är ursprungligen råmjölk som lämnades i de avsvalnande bakungnarna. Nu kan man enkelt göra det genom att värma grädde i vattenbad i 1-2 timmar, och sedan lämna i kylen i 12 timmar.  Som avslutning kommer lite sötsaker, i form av kakor och små bakelser. Vi gjorde små kakor fyllda med citroncurd och kräm, toppade med hallon och björnbär. Jag slår vad om att det går bra att köpa mazariner också. Jag bakade också franska våfflor. (Första omgången blev en liten katastrof. Det stod i receptet att man skulle kavla ut dem "tunnt", så jag gjorde dem som pepparkakor. De rann ut, blev brända och såg ut som flarn. Då letade Jan upp en annan variant, och där stod det 5 mm. Då blev det franska våfflor.)

Lite sött till avslut

Om man gillar att baka, så är det här en orsak så god som någon. Annars kan man ta några smörgåsar och köpa lite fikabröd. Viktigast är väl ändå att man liksom hertiginnan Anna samlar några vänner och bara umgås runt en kanna te.

2 Kommentarer | Postad i Tips av Amanda Hemmingsson

Artiklar 1 till 10 av totalt 12

per sida
Sida:
  1. 1
  2. 2