Svart te

Svart te är för många den självklara drycken till frukost. Den lite kraftigare, komplexare smaken är lättare att känna när sinnena är lite trubbiga, och så passar det förstås bra med rostat bröd och en klick marmelad.

Smaken på rena svarta teer varierar från kraftigt-maltiga till lätta blommiga, och beror på en mängd olika faktorer. Dels används både den kinesiska och den indiska varianten av tebusken (camellia sinensis). Vilken höjd över havet teplanorna växer på spelar stor roll, liksom mängden solsken, temperatur, nederbörd och mycket mer. Vid skörden väljer man ytterligare hur smaken ska bli, genom att plocka enbart bladskotten (ovanligt) eller exempelvis bladskott och två blad. Vid maskinplockning är man inte så selektiv, men det går förstås fortare.
Tillverkningsprocessen i tefabriken har också stor inverkan på smaken, där bladen luftas, rullas, oxiderar, siktas och torkas.

En sak att tänka på när man brygger svart te, är att vattnet ska vara riktigt hett. För de allra flesta sorter gäller att vattnet i princip ska vara kokande för att man ska få ut maximalt med smak ur bladen. Ett undantag är darjeeling-teer, som kan tjäna på något svalare vatten.

Tidigare sa man ibland att te fick jäsa eller fermentera, men i huvudsak är den en oxidation (dvs reaktion med luftens syre) som det handlar om. Rent kemiskt sätt, skiljer sig svart te ganska mycket från grönt. Lite förenklat kan man säga att kortare molekyler kombineras ihop till längre, komplexare strukturer.